Ordinarie Bib.läs.Posted by Kaj 29 Jul, 2010 16:26Passade på att läsa artikeln i insikt om Asa samt parallellskildringen i 2 krönikeboken under veckans bibellässning.
2 krönikeboken 16:1 kan verka felaktig eftersom det där står
att Basa (såsom Israels kung) drog upp mot Asa (Judas kung) i dennes 36:e
regeringsår. Problemet är att 1 kungaboken 15:33 visar att Basa tillträdde sin regering i Asa 3:dje regerings och
sedan allt som allt regerade i 24 år – vilket innebär att Basa inte var kung
när han enligt krönikeboken drog upp mot Asa (hans regering skulle han slutat
cirka 10 år tidigare).
Insikt förklarar
att: ”Judiska
kommentatorer citerar den hebreiska krönikan Seder Olam, där det heter att det
36:e året räknades från det år då Judas rike upprättades (997 f.v.t.) och
motsvarade Asas 16:e regeringsår (eftersom Rehabeam hade regerat i 17 år,
Abia i 3 år och Asa nu regerade under sitt 16:e år). (The Soncino Books of the Bible, London 1952, not till 2Kr 16:1)“
Div. annatPosted by Kaj 26 Jul, 2010 13:07Kapitel 9 så i Judits bok innehåller helt enkelt en
bön som hon framställer till Gud om räddning. Hon pekar i vers 7 och vers 9 på
assyriernas överlägsenhet i styrka, och deras övermod – och hon ber att Guds
vrede skall släppas loss mot dem. Hon ber att de ska krossas genom hennes, en
kvinnas och änkas hand och list.
7. Här står assyrierna med sin väldiga armé:
de yvs över sina hästar och ryttare,
de stoltserar med sina kraftfulla soldater,
de litar till sköld och spjut, till båge och slunga,
men de inser inte att du är Herren,
han som avgör striden…
9. Se deras övermod,
släpp lös din vrede över deras huvuden,
låt min hand, en änkas hand,
få utföra det stordåd jag föresatt mig…
Kommentarer: inga för
detta kapitel
Div. annatPosted by Kaj 12 Jun, 2010 21:33Kapitel 8 i
Judits bok introducerar nu huvudpersonen i berättelsen - änkan Judit, en from
och gudfruktig kvinna. Hon får höra om vad som hänt - hur folket vänt sig till
stadens styresmän och hur de satt tidsgränsen på fem dagar för Gud att rädda
dem. I skarpa ordalag tillrättavisar hon dem och påvisar att de inte har någon
som helst rätt att sätta Gud på prov på detta vis. Judit säger: "Om han inte vill hjälpa oss inom de
fem dagarna har han ändå makten att ge oss beskydd den dag han själv vill",
och följer upp detta med: "Låt oss
tåligt vänta på räddningen från honom".
Som orsak till hopp pekar hon på att folket, till skillnad
från svunna tider, inte har hänvänt sig till avgudadyrkan. Styresmännen
erkänner att Judit har rätt i det hon säger och önskar att hon ska be för dem.
I vers 32 säger så Judit att "hon
ska utföra något som vårt folk kommer att minnas i släktled efter
släktled" - Herren ska befria dem genom Judits hand.
Kommentarer: Två saker
står ut. 1: Judit tillrättavisar skarpt stadens styresmän, de äldste.
2. Om detta vore en inspirerad del av Guds ord så skulle en
befrielse av Gud genom en judisk änka i en
sådan här svår situation helt riktigt bli en milstolpe i nationens historia,
ändå citerar eller hänvisar varken Jesus eller någon av de inspirerade
skribenterna en enda gång till denna berättelse.
Div. annatPosted by Kaj 10 May, 2010 10:231:a versen i kapitel
7 i Judits bok berättar att Holofernes, redan dagen efter det att man
"dumpat" Achior vid Baityloua, ger marschorder till sin här - målet
är just Baityloua. Hären består av 170 000 man fotsoldater och 12 000
man ryttare. Man kommer fram och slår läger i dalen vid Baityloa.
När Israeliterna ser hur manstark fiendehären är "fylls de av skräck". (v. 4)
Nästa dag rider Holofernes ut med sitt kavalleri och tar kontroll över vissa
vattenkällor. (v. 6, 7) När han kommer tillbaka till lägret får han av
sina allierade förslaget att man ska strypa vattentillförseln till
staden - de kommer då att törsta och försmäkta och slutligen ge upp. (v.
8-15) Holofernes finner förslaget gott och följer det. Vattentillförseln
stryps och staden omringas fullständigt.
Strategin verkar fungera - i 34 dagar pågår belägringen
och trots ransoneringen man infört tär situationen enormt på invånarna i staden
– v. 22 säger:
" Barnen och kvinnorna var
helt uppgivna, och de unga männen blev så utmattade av törsten att de föll
omkull på gatorna och i portgångarna; deras krafter var alldeles uttömda."
Hela folket kommer så inför kung Ussia och de styrande och
begär att man ska ge upp - då kommer man åtminstone att komma undan med livet i
behåll, och dessutom slippa se sina små försmäkta. Kung Ussia manar till
mod, men gör eftergiften att ifall Gud inte räddat dem då ytterligare fem dagar
gått så ska han (kung Ussia) gå dem tillmötes i deras krav. Kapitlet
avslutas med orden: "Det rådde djup
förstämning i staden".
Kommentarer: Inga
speciella för detta kapitel
Div. annatPosted by Kaj 10 May, 2010 10:21I kapitel 6 får
Achior dom över sig för att han haft fräckheten att säga något dylikt som han
precis gjort. Holofernes ord i vers 2 lyder:
"Vem tror du att du är, Achior - du och de där legoknektarna från
Efraim - när du profeterar som du gjort bland oss i dag och säger att vi inte
skall anfalla Israels folk, därför att deras gud kommer till deras undsättning?
Vem är gud utom Nebukadnessar?
Holofernes fortsätter sen med att säga att hela
Nebukadnessars krigsmakt kommer att sättas in mot Israel, och de kommer inte
att ha en chans att stå emot. vers 5-8 lyder sen:
”Men du Achior, en legoknekt från Ammon, du
har i dag gjort dig till en brottsling genom de ord du yttrat. Från denna dag
skall du inte få komma inför mina ögon förrän jag har bestraffat det där folket
från Egypten. 6När jag återvänder skall din kropp genomborras av min krigshärs
svärd och mina tjänares spjut, och du skall kastas bland fiendens stupade.
7Mina slavar kommer nu att föra bort dig till bergen och lämna dig i en av
städerna vid passen; 8du skall inte dö förrän du möter ditt öde tillsammans med
folket där.”
I enlighet med detta binds Achior och
överlämnas till Israeliterna i Baityloua. De styrande i staden frågar ut Achior
och han redogör för Holofernes skrävel och varför han själv överlämnats till
Israeliterna. Kapitlet avslutas med bl.a. följande ord:
”18Då föll folket ner i tillbedjan inför Gud
och ropade: 19"Herre, du himlens Gud, se deras övermod, visa barmhärtighet
mot vårt betryckta folk och vänd dig i dag till oss som är helgade åt
dig."…….. Och de anropade Israels Gud om hjälp hela
den natten.”
Kommentarer: Inga
speciella för detta kapitel
Div. annatPosted by Kaj 30 Apr, 2010 10:43Läste precis dagens text där det var med en riktigt uppfriskande, skarp vers. Texten kretsade mkt. kring frid och att vara fridsskapare. En passage det var hänvisat till var 1 Petrus 3:10-12 som lyder:
10 Ty ”den som vill älska livet och se goda dagar, han skall avhålla sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek, 11 och han skall vända sig bort från det som är ont och göra det som är gott; han skall söka friden och jaga efter den. 12 Ty Jehovas ögon vilar på de rättfärdiga, och hans öron är vända till deras ödmjuka bön; men Jehovas ansikte är emot dem som gör det som är ont.”Första orden i vers 10 visar verkligen vilken nivå detta ligger på...
Ordinarie Bib.läs.Posted by Kaj 25 Apr, 2010 13:071 sam 26:10
”Och David sade vidare: ”Så sant
Jehova lever, Jehova skall själv tilldela honom ett slag; eller hans dag
kommer, och han måste dö, eller han drar ner i strid och rycks bort.”
Den här versen är väldigt
uppmuntrande och kan faktiskt ge en hjälp att klara av vissa svåra situationer
som man kan möta.
David var ju jagad som ett djur av
Kung Saul. Två gånger hade han möjligheten att dräpa Saul men vägrade med
hänvisning till att han trots allt var Jehovas smorde, trots att Jehova
förkastat honom och smort David att i sinom tid bli näste kung. I versen ovan kommer en inställning som David
hade fram och som helt säkert hjälpte honom att bevara denna sin rätta hållning
gentemot Saul. David hade nämligen lagt det hela i Jehovas händer och litade
helt på att han i sin rätta tid skulle gå till rätta med Saul.
Orden i Romarna 12:19 kommer genast till minnes i det sammanhanget:
”Hämnas inte er själva, ni älskade,
utan lämna rum för vreden; det står ju skrivet: ”Min är hämnden; jag skall
vedergälla, säger Jehova.”
Dessutom kommer man också att tänka
på exemplet vi hade i församlingens bibelstudium för två gånger sen som
handlade om Jesu ödmjukhet i samband med att han som ärkeängeln Mikael inte
framförde en dom i skymfliga ordalag mot Satan, trots att denne förtjänade det.
Istället sa just att: ’måtte Jehova gå
tillrätta med dig’
Lärdomen: Ibland kan vi hamna i prövande situationer. Vi kanske får
känna på motstånd eller utsätts för trakasserier från skolkamrater,
arbetskamrater, familjemedlemmar eller andra som inte delar vår tro. Ge inte igen. Vänta på Jehova och be om att han skall hjälpa dig genom sin heliga
ande
Ordinarie Bib.läs.Posted by Kaj 25 Apr, 2010 12:511 Sam. 26:6
”David tog då till orda och
sade till hettiten Ahimẹlek och till Ạbisaj, son till Serụja och bror till
Joab: ”Vem går med mig ner till Saul i lägret?” Då sade Ạbisaj: ’Jag går med
dig ner.’”
Fastande lite för
den här versen när vi läste kapitlet. Det första som slår en är den frimodighet
som Abisaj uppvisar här, och som då naturligtvis blir ett exempel för oss att
följa i tjänsten där vi verkligen behöver vara frimodiga. Slår man på versen så
kommer också mycket riktigt tanken upp på hur lojalt Abisaj understödde David
och stod på sanningens sida. Intressant nog så nämns dock i ”insikt” att Abisaj
kanske t.o.m. var lite väl impulsiv och skoningslös. Sägs t.o.m. att man fick
hålla honom tillbaka ibland vilket för tanken till bibelverser som talar om
vikten av att i vissa fall vara försiktiga och inte dumdristiga.
Abisaj var förövrigt
Davids systerson. ((2Sa 2:18; 1Kr 2:15, 16))
